Ett steg fram och två bak.

Igår började jag nästan att se ett litet ljus i denna extremt mörka tunnel.
Jag hade nervryckningar i underläppen och det ska vara positivt då nerverna försöker hitta varandra.
Jag hoppades verkligen att mardrömmen faktiskt var påväg att ta slut.
Idag när bus vaknade kändes det ännu mer än innan som att jag varit med i en boxningsmatch, hela sidan från örat och ner till mitten av hakan och vid ögonbrynet är så jävla ömt. Smärtan är helt extrem.
Det är väl där huden hänger som mest så är väl något sammanhang med de säkert.
Så nu är jag tillbaka ett steg fram och två bak. Fördel är iaf att det är mulet och regnar ute, så behöver inte ha fullt fördraget men tror huvudvärken kommer smygande så lär väl dra för snart igen.

Aja är ju bara en sida som är fucked up. Så bara hälften skit..




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0