Mobbing!

Just nu ryms mitt huvud mestadels med dagistjaffs känns det som.
Hela dagarna känner jag bara att jag vill åka hem och hämta William.
Hela morgonen känner jag bara att jag vill absolut inte lämna honom där.
Och hela kvällen sitter jag bara och tänker på att imorgon börjar det om.
Rätt skönt ändå att vid varje samtal jag ringer så ger jag ju allt, typ alltid så slår bort allt som finns i huvudet då.
Och det behövs!

Idag berättade en annan på jobbet om att dennes barn blir mobbad, min jobbarkompis fick till och med åka från jobbet för att åka till barnets skola för att barnet var ledsen för det var dags för gymnastik (som barnet börjar prata om att denne inte vill gå till skolan för redan helgen innan!!).
UNGEN ÄR 7ÅR!!
Svaret min jobbarkompis får från rekorn är "ja men de är sånt som händer".

Vart är denna hemska värld påväg?!

Det får mig att önska hundra gånger om att jag kunde bli hemmafru.
Jag skulle kunna vara en sådan mamma som satt med överallt hela tiden för att jag vill alla barn väl!

Mobbing är något som jag är fruktansvärt mycket emot, får jag någon gång höra att William blir mobbad eller att han skulle mobba någon annan då jävlar blir de hus i helvetet som nu med dagis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0