Önsketänkande?
Jag är med på en fb grupp om mammor eller gravida..
Mest stör jag mig nog på gruppen ärligt talat.
Men det jag ville komma till när jag var gravid, så typ "inbillade" jag mig hela 2 sista veckorna att NU är det dags, minsta lilla som var inbillade jag mig att oj de där MÅSTE ha varit en värk, eller oj har vattnet börjat sippra osv osv..
Varför är det alltid så?
Jag ser det i den gruppen med HELA tiden på dom som är typ vecka 38,39 och 40. Ibland ännu tidigare!
Jag tror att när man själv är där märker man nog inte det på samma sett men nu är det ju länge sen William föddes (även om han är min lilla bebis) så nu ser jag det verkligen SÅ tydligt, läser jag min blogg så långt tillbaka ser jag det, kollar jag i min gamla bilddagbok ser jag det.
Är det önsketänkande eller varför gör man så? :P
Jag tror att när man är gravid med första barnet så är man så spännd in mot slutet så man inbillar sig lätt och låter hormonerna löppa amok med tankarna. Så det är nog lätt att man tar allt för att vara en grej.
Jag han inte komma in i de tankarna med Niklas då han kom så mycke tidigare och med Nora så satte ju värkarbetet igång redan i v 24-26. Så jag kan nog kanske inte ge så bra svar på varför man tror att man ska födda för minsta lilla känsla:P
sv: Hihi!!! Blir lätt så att man hoppar över att känna hur man mår när man ska iväg och ha skoj :)
Hope so too.
Kram!!!
HAHA neeej, jag kanske berättar sen när det lagt sig lite ;D
Jag tror nog att man gör så för man vill så gärna att det ska vara på gång :) Så gjorde jag också! :)
KRAM
Helt klart önsketänkande! Fast båda mina kom tidigare, i v37 och 38, så i mitt fall var det verkligen på gång. Men jag tyckte att jag kände på mig att dom skulle komma tidigt.
