Dagis...
Ja många undrar ju hur de har gått med dagis idag..
När jag kom till dagis frågade jag en fröken om vem som var ansvarig.
Och de va tydligen hon som var det (för lilla avdelningen) och berättade att
jag/vi inte tyckt att de gått oki till med skruven.
Hon visste då inte heller att han haft den i halsen, hon trodde att han haft den i munnen och bara spottat ut den.
Men jag sa som jag fick höra igår av en annan fröken att han haft den i halsen.
Tog även upp de med tröjan, och hon sa att hon hört om det dagen innan och även hon sa att hon inte kunde förstå hur han eller någon annna fått tag i en sax. Dom har saxarna i burkar som är med skruvlock och på högre höjder. Men hon förstod ju vad jag ville få fram och sa att hon verkligen uppskattade att jag tog tag det med henne. Och jag sa ju de till henne att det är klart att jag väljer att göra det vi känner ju att vi inte får veta när det händer saker.
Jag tog även upp de att William haft massa rivmärken osv men att ingen sagt något.
Visst absolut att jag förstår att dom kanske inte ser när det händer, men dom måste ju reagera på att han gråter och att han har märke och då kan dom ju säga till.
Och det sa hon att dom absolut skulle bli bättre på.
Så nu känns det bra igen, men jag är glad att ni alla peppade mig till att ta upp det här ordentligt med dom. <3
När jag kom till dagis frågade jag en fröken om vem som var ansvarig.
Och de va tydligen hon som var det (för lilla avdelningen) och berättade att
jag/vi inte tyckt att de gått oki till med skruven.
Hon visste då inte heller att han haft den i halsen, hon trodde att han haft den i munnen och bara spottat ut den.
Men jag sa som jag fick höra igår av en annan fröken att han haft den i halsen.
Tog även upp de med tröjan, och hon sa att hon hört om det dagen innan och även hon sa att hon inte kunde förstå hur han eller någon annna fått tag i en sax. Dom har saxarna i burkar som är med skruvlock och på högre höjder. Men hon förstod ju vad jag ville få fram och sa att hon verkligen uppskattade att jag tog tag det med henne. Och jag sa ju de till henne att det är klart att jag väljer att göra det vi känner ju att vi inte får veta när det händer saker.
Jag tog även upp de att William haft massa rivmärken osv men att ingen sagt något.
Visst absolut att jag förstår att dom kanske inte ser när det händer, men dom måste ju reagera på att han gråter och att han har märke och då kan dom ju säga till.
Och det sa hon att dom absolut skulle bli bättre på.
Så nu känns det bra igen, men jag är glad att ni alla peppade mig till att ta upp det här ordentligt med dom. <3
Kommentarer
Trackback
