Nattskräck?
Min underbara Petra tipsade mig om att William kanske har nattskräck.
Jag undrade ju direkt vad det var för något och använde mig av min bästa vän google.
Så här står det.
Vad är nattskräck?
Hur skiljer det sig från mardrömmar?
Hur länge pågår nattskräck?
Kan jag göra något?
Hur ska jag agera när det händer?
Inom 15-20 minuter brukar barnet ha lugnat sig och somnat om. Han eller hon kommer inte att komma ihåg det på morgonen och det är bäst att inte påminna om det.
Hur kan jag förebygga mot det?
Nattskräck tenderar att hända i början av natten, när ditt barn sovit 2-3 timmar och du kan också försöka förebygga genom att varsamt väcka ditt barn ungefär 15 minuter innan det vanligen börjar. Detta ändrar sömncykeln och brukar förhindra att barnet får nattskräck.
Det stämmer verkligen in på William.
Han brukar vilja gå och lägga sig i vårat sovrum när det har hänt.
Och vi brukar ju väcka honom när det händer sätter honom upp och myser massor.
Igår(?) låg Henric redan bredvid honom, och när han vaknade så gick även jag in
så båda satt där och pratade med honom och gosade massor dock vill han inte sitta i knät eller något sånt utan han vill sitta själv, men han vill se oss. Han tittar runt väldigt i rummet (vilket gör mig toook rädd, jag hatar allt som har med spöken och allt att göra och blir as rädd då och de sägs ju att barn har lätt att ta in övernaturligt).
Men igår somnade William då av att jag smekte honom på kinden (sittandes), sen vaknade han igen någon gång och kom in till oss och la sig mellan oss.
Hej, vår William visade sig ha nattskräck tidigt i våras nån gång (mars), alltså vid 2,5års ålder ca. Det började efter att han fick feberkramper och vi låg inne på sjukhus ;/
Innan hade vi inte märkt något, mer än att han vaknat varje kväll (sen liten) efter ca 1,5-2 timmar sömn och gnytt lite. Men då tänkte vi inte på det så mycket. Det var ju inte förns iår efter feberkramperna som det blev sådär super jobbigt.
Till en början trodde vi att han bara drömde om feberkramperna, att han kom ihåg det som hänt. För det började ju strax efter och han betedde sig lika som vid feberkramperna NÄSTAN ;/ Men det slutade aldrig, utan fortsatte i veckor. Så både vi, bvc läkare och hans andra läkare tror nu på nattskräck.
Första ggn i mars där, så höll det ju i sig ett tag. Minns inte hur länge, men sen var han "fri" det över sommarn. Men nu har det börjat komma tillbaka ;/
Läkarna säger att dom kan hamna i "återfall" om dom får nån infektion i kroppen eller på något annat vis blir sjuka. Det är inte säkert, men det kan vara så. Och i vårat fall verkar det stämma, W har inte vart sjuk sen feberkramperna. Nu hade han lite feber för ungefär en vecka sen och då började han på kvällarna igen, efter ca en timmes sömn ;/
Vi har fått ett tips om en metod av läkarn: Eftersom vi vet ungefär när "anfallen" kommer, efter sisådär 1-2 timmars sömn. Så ska vi väcka till honom lite lätt nån gång där emellan - innan anfallet kommer. Bara skaka liv i honom lite lätt, pussa honom och säga gonatt. Sen hamnar han i djupsömnen direkt och slipper förhoppningsvis den där mellanfrasen där han "vaknar" upp. För oss har det fungerat jätte bra, man lär hålla på ett tag (dagar). Men sen kan det vara BRA! :) ett tag, återfall finns ju somsagt.
Men prova med det om ni inte har gjort det, funkar det inte så funkar det inte. Men annars är det ju jätte bra :)
Prata med din bvc sköterska om du undrar något, dom brukar oftast ha bra svar.
Sv: det kan nog drabba alla barn, även om dom sover middag. det beror ju oftast på att dom är övertrötta när dom lägger sig, eller att dom har för mycket energi kvar, sen kan det bero på att det har hänt nåntning inom familjen som gör barnet oroligt eller sådär. Rutiner är viktigt, så försök med det och metoden jag föreslog :) lycka till.
