Ledigvecka innebär i min värld Hinnamedalltmanintehinnerannarsvecka.
Det bästa av allt nu när jag har börjat blogga igen (haha vem fan lurar jag, jag har skrivit ett inlägg :P ) men oki vi börjar om, en rolig sak är att jag faktiskt lite tänker "åhh det här ska jag skriva om".
Det sitter nog i ryggraden ändå. ;)
Just nu är det fullt ös medvetslöst här uppe i norr, denna vecka är min ledigvecka men ännu har jag inte hunnit varit ledig något.
Men IMORGON, då jäklar planerar jag en lugn dag.
Idag var jag och bus först inne hos grannen, dom fick bebis för ca en månad sen och vi har inte ens hunnit varit dit men idag var det äntligen dags.
Bara en sån sak som att snusa bebis.. Hojja, nog är det något speciellt med bebisar allt.
Även om bus alltid kommer att vara min lilla bebis så får jag nog ta och inse att han faktiskt har blivit ganska stor, och jo det märktes ju när man stod med lilla Malte i famnen en månad och väger lika mycket som bus när han föddes.
Efter det så åkte vi in till Pajala marknad, där blev det såklart karuseller och onödig shopping jag menar vem behöver egentligen munkar, tunnbröd och marknadskolor? Men det är ju GOTT. ;)
Strumpor som alltid annars är en standard handlade jag i Trosa när vi var dit i Juni.
Nähä, sova vore ju något, jag har varit påväg sen vi kom hem från marknaden. Det är tufft med ledigvecka. :P
Kanske är det dags att damma av bloggen igen ändå.
Nu har jag inte bloggat på evigheter, lusten har som inte funnits där.
Och jag inser ju att min blogg bara har blivit lämnad och att jag skulle behöva hitta någon som
hjälper mig att byta lite bilder.
Nåja det får bli ett senare kapitel, om det är så att jag ens kommer att fortsätta blogga - det har vi ju inte sett ännu.
Som vanligt måste jag nog säga så händer det tusen saker i mitt liv, det är allt ifrån kärlek till hat och lycka till sorg.
Min hunk har jag fortfarande vid min sida, hur nu det har gått till. ;) Jag menar, jag kan vara rätt crazy ibland men ändå hänger han kvar. :P
Bus växer så det knakar om man blir helt ställd över hur stor han faktiskt har blivit, han börjar verkligen i den riktiga skolan snart. 6års här är som en mjukstart, dom har lektioner måndag - torsdag men några olika ämnen och bus verkligen älskar skolan vilket är positivt.
Jag började på mitt nygamla jobb i måndags, så nu är jag åter inne på Cliffton och kör truck. Denna vecka kör jag 100tonare, vilket verkligen känns som att hoppa tillbaka 1,5 år.
Men det finns även mörkare sidor i mitt liv kvar, min ansiktsförlamning är återigen försämrad vilket såklart är skit.
Dock verkar det som att vi har hittat boven i varför den försämras då och då. Jag har ju nerver som är "förstorda" och som jag antagligen inte kommer att få tillbaka men till och från försämras det och fler nerver blir påverkade.
Eftersom nerverna i den ansiktshalvan som jag har förlamningen i är försvagade är det mycket möjligt att jag till och från kommer att ha ansiktsförlamning livet ut. Tex om jag är sjuk, stressad, trött, mår dåligt osv då är det större risk att det blir sämre.
Alkohol har jag också märkt försvagar nerverna otroligt mycket och eftersom vi så sällan dricker så syns det väldigt tydligt då, min läkare som jag har haft från start om detta sa att det inte är så konstigt då alkohol är ett riktigt nervgift så det var inget konstigt alls.
Men sålänge jag inte får tillbaka att hela halva ansiktet försvinner för mig får jag nog vara nöjd.
Jahopp, det får väl vara allt för nu, jag hoppas att lusten kommer tillbaka mer och mer kring min blogg nu.
Jag är ju faktiskt i grund och botten en bloggare, jag trivs otroligt bra med att skriva och nu när jag har skrivit det här så inser jag hur mycket jag har saknat det.
