Jag känner mig som en 14 åring både när jag är med och utan David. Även fast att vi ses nästan varje dag saknar jag honom. Han gör dom mest gulliga sakerna, utan att ens tänka på det själv tror jag. I sömnen drar han mig närmre och han visar så extremt mycket uppskattning på det jag gör. Den här helgen kommer nog gå sakta.. Väldigt sakta. Det är helgen då vi inte ses. Han jobbar långa dagar och stannar då i stan i lägenheten till söndag. Det känns som evigheter till söndag. Nog för att jag ändå kommer ha fullt upp med att packa och fixa men det spelar som ingen roll jag vill bara ha hit honom. ♡
