Jag läste det här på Aftonbladet och jag håller med.

Jag kallar det inte egentid om jag någon gång per år är iväg sambo och barnfri.
Jag kallar det nöjje.
Jag har inga problem att ta med mig William på vad jag nu än ska göra.
Oki naglar är svårt men de är ju mer som "jobb".

Folk tycker att egentid hit och dit åååh de måste jag ha.
Men jag ser verkligen inte problemet som många andra verkar se med att umgås,
ha kul och ha med mitt barn..

Får jag skita ensam inne på toaletten är jag riktigt nöjd!
Kan jag någon gång åka och handla utan barn så är det ett wow moment men tro inte att det går fortare att handla ändå, för de gör det aldrig för mig även om jag inbillar mig det.

”Egentid är något trams vi har uppfunnit själva”

Håller helt med i det Malin i det hon skriver "Ha inte så höga krav på familjelivet."

Men bästa är nog dom som hela tiden klagar på egentid hit och dit..
Som hon skriver skilj er då så har ni 26 veckor egentid!

Vi har nästan aldrig barnvakt, ytterst sällan.
Men när vi väl har det ja då är det något vi har planerat.
För att vi har faktiskt valt att skaffa barn och när man skaffar barn så förstår man väl själv att under 18 år
så är man rätt låst.
Visst jag säger självklart inte att man ska "sluta leva" som så många kallar det bara för att dom inte kan gå ut på krogen och bla bla.
Men alltså om krogen var så viktig att man måste hänga där tre helger av fyra så kanske man inte skulle ha skaffat barn?

Men barn kommer ansvar.